Dalatalang

Nu sticker jag iväg på dalatalang-träff :)

Ska berätta om vad vi gjort sen ikväll :)

Grattis!!

För en liten stund sedan vann en vän på V75. Alltså. Det är sjukt.
När man sen börjar rabbla spår 12 bakom bilen, sist invändigt och så vidare blir det ännu mera sjukt.
Hatten av - ni är grymma!

Och i sann sportsmanship-anda sitter jag här och är skitglad, på riktigt.
Det är den här känslan jag önskade ALLA inom travet när det går bra för andra. Att känna sig så otroligt inspirerad när det går bra för andra. Inte en enda ond tanke. Bara inspiration.

Jag skrev till en annan vän;
-ååååh jag vill oxå! Om jag blir såhär glad av att se det på TVn, hur glad skulle jag inte vara i hennes kläder?

Jag vill också starta, känna nervositeten och spänningen.
Har inte fått känna den känslan sen i höstas. Det är alltför lång tid, mår nästan dåligt när jag inte får starta mina älsklingar.
Så nu ska jag trotsa den där jäkla björnen som springer på min träningsväg, nu ska jag träna häst!
Längtar verkligen tills jag får se någon av mina egna i anmälningslistorna en dag. Börjar faktiskt se ljuset i tunneln, med påvi i alla fall. Snart, kanske kanske.
Tills dess får jag hålla tillgodo med vänners hästar och starter, men det är nästan lika kul det med!

allt löser sig

Tänk att när jag skrev senaste inlägget var jag så himla ledsen. Stormen blev dålig, det krånglade med gården så jag såg mardrömsscenariot att behöva flytta och så vidare.

Status just nu:
Stormen äter penicillin efter en extremt otäck allergichock, men är pigg och glad. Feberfri, frätsåren på benen borta. Kördes idag - likadan som vanligt. :)
Gården - allt har löst sig, tack gode gud. Inte det lättaste att bli ensamstående på en stor hästgård med att övertå lån osv. Men, nu är allt grönt igen, evigt tacksam för det.


Dessutom fick jag i veckan in en del ersättning - så igår skrevs papprena på Påvi. Han är nu min, bara min och ingen kan ta honom ifrån mig. Det känns sjukt skönt. Hans förra ägare känner jag jätteväl och hon är en väldigt god vän, men nånstans kan jag inte riktigt slappna av när jag inte äger hästarna. Är så rädd att de ska tas från mig, men nu slipper jag oroa mig :)

Hade världens bästa dag igår. Längesen jag var så helhjärtat glad. Att påvi blev min hade en stor del i det hela, men jag fick dessutom umgås med min mamma vilket inte sker allt för ofta. Jag fick oxå vara med Cissi hela dagen på travet. Cissi är verkligen min bästa vän. Önskar jag kunde locka henne med nånting såpass bra att hon flyttade upp hit istället för skåne.
Har ni nåt tips? Fasen känns helt tomt idag utan henne. Måste klura vidare på det där, hit ska hon.
Hennes hästar var dessutom tvåa i folke hjalmarssons och v75-försöket. Grymma var dom!!

 Nu ska jag kika på lite vänner på liven - hejja dom!! Hoppas verkligen det går bra.
En påsklunch ska slinka ner oxå!

Läste på en annan blogg att man tydligen ska avsluta med ttyl.
Vet inte ens vad det betyder men jaha -
TTYL på er!

Nere ett tag

Återkommer när jag kravlat mig upp på fötter igen.

Hemska dag

Fick lov åka iväg med stormen till veterinären då han blev skitdålig. :( är helt slut så får höras imorgon.

Dryg dag

Jag fryser ju konstant både inne och ute. Fasen så drygt det är. Får inget gjort...

Har i alla fall besiktigat en bil, å det gick skitdåligt. Sen har jag fixat allt i stallet, försökt slå på en sko på Edvin = totalt hopplöst. Stormen står inne för han va väl sjuk imorse. 38,4 i temp. Visste de va nåt lurt när han va så lugn i intervallerna igår.
Varit och köpt massa på Apoteket att tvätta deras ben med så nu kanske vi får ordning på alla sår.

Pissdag adjö

jag är hopplös

Alltså.. Jag tror jag måste gå till en mental coach eller något snart!
Är ju helt hopplöst om jag ska hålla på med detta och vara sån här som jag är. För det första har jag sveriges sämsta självförtroende, tror jag gör fel med mina hästar hela tiden, jag törs inte köra lopp själv för jag känner mig s-ä-m-s-t och så vidare. Och;

JAG KAN FÖR FASEN INTE ENS NJUTA NÄR EN HÄST ÄR FIN I JOBB!
Gah jag blir galen på mig själv.
Stormen har gått mitt vanliga rutin intervallpass i några veckor nu, men inte blivit trött alls. Så idag när det var intervalltime igen så skulle han gå ett hårdare pass. Det innehöll dubbelt så lång värmning, jag plockade bort de 5 minuter skritt jag annars har efter värmningen och körde intervallerna direkt. Jag körde oxå 5 sekunder fortare i intervallerna och dessutom 9 intervaller istället för 8. Samma nedvarvning dock.
Resultat: han trava bra, var jättefin, jättelugn, och var dessutom både svettig och uppe i puls när passet var klart.
Jag är glad, riktigt nöjd och de känns ända in i hjärtat så fin han är... i fem minuter. Sen kommer ångesten. Jag har kört för hårt, för fort, är han inte halt nu när vi åker hem? Jaha nu var allt förstört, varför körde jag så hårt? Och sådär håller jag på. Det bara gnager inom mig. Dåligt samvete och jag analyserar passet i huvudet tills jag blir knäpp. Var underlaget bra nog för detta? Gjorde jag några dumma inbromsningar? Hann han verkligen ner i varv mellan varje intervall?

Stormen var jättenöjd och glad i alla fall, och inte var han halt heller...
Bara jag som har sjuklig ångest över att han ska vara trebent imorgon när jag kommer ut till stallet. Sen, efter imorgon om han är pigg och fräsch vid utsläpp - då andas jag ut och det känns bra igen.

Såhär är jag JÄMT. Aldrig sagt de till nån heller utom mina närmaste. Är det här resultatet av all otur jag haft på slutet? För jag tycker det blir värre och värre. Jag letar fel, ser fel, allt är mitt fel, innan det ens blivit nåt fel.

Blä. Måste nog som sagt till en coach eller nåt som får mig att se det positiva med mig själv.

Finns det fler ute i denna värld som är som mig?? Hojta till så vet jag att jag inte är ensam, haha!

Jag vill inte förstöra dig min fina vän...

Bra helg

Törs man skriva de här? Ja jag prövar.

Rebecca dahlen har efter 5 månaders tristess kikat i propositionshäftet.
Det känns inte som start är flera mil bort och det känns heeeeelt underbart.

Hoppas inte de här straffar sig själv så hästarna är trebenta om ett par veckor bara...

Igår gick påven och Edvin intervaller. Ååååh påvi, jag älskar påvi! Han var fin i intervallerna oxå.
Edvin gick i montesadeln med Josse, blev trött men kämpade sig genom passet,

Nu har jag vart uppe ett par timmar, ska åka iväg till veterinären med två strax.
Edvin ska kolla tänder och storm ska kollas, sen ska jag slå på en tappsko på storm. Han lyckades kliva på sitt eget bakben igår när dom hade race i hagen så där flög den skon :)
Intervaller för storm idag oxå.
Tror jag måste ut och skritta Edvin sen oxå, han har nog träningsvärk de luxe idag :)

Hörs sen daaaa

photoshoot idag

Fick lite kort på hästarna i hagen idag. Det var så varmt så de gick utan täcken en stund, då måste man ju passa på ;)

Här kommer en liten (stor) bildbomb. Världens finaste hjärtan som betyder allt för mig.

Framgång för pengar

Ja som i rubriken - jag har fått höra (särskilt på omvägar såklart, folk är så fega) att jag är bortskämd och bara köper och köper och andra får minsann nöja sig med mindre.

Självklart har min pappa betalat ett par hästar, vi alla har olika förutsättningar och jag är honom evigt tacksam för det.

Det jag inte gillar är att vissa verkar tro att jag köper en häst för hans hundra tusen och åker ut och glänser med den.

Moa är jag så fantastiskt tacksam att jag fick chansen att leasa - MEN. Det är inte en grym häst som kan stå i hagen och starta. Jag fick leasa henne eftersom hon hade såna problem att lugna sig. Det har inte varit lätt!!

Stormen är den dyraste hästen jag äger. Han kostade 40,000:-
Men jag kan knappast kalla honom att köpa till sig framgång.

Här får ni se hans behandlingspapper i passet. Inte en gång han blivit sprutad direkt... Jag är hans tolfte eller trettonde ägare. Jag visste att jag köpte ett problem med grym kapacitet. Hade han varit okomplicerad med den kapaciteten hade jag ALDRIG haft råd att köpa honom.

Det är såna typer av hästar jag gillar. Så säg inte att jag äger svindyra hästar eller köper till mig framgång. Det kommer jag aldrig kunna göra.

Mina andra hästar jag har hemma har i stort sett varit gratis. så då vet ni att jag har lika värdelösa hästar som alla andra :D skämt åsido, alla vi jobbar lika hårt men med olika förutsättningar. Mina förutsättningar vill jag säga är högst vanliga. inte har jag några direkta framgångar heller, haha!

Stormens behandlingar

Back on track

Dom produkterna är ju bra.
Skämt åsido, tänkte mer att jag är back on track :)
Idag känns allt lite lättare, har varit si och så med den känslan ett par dagar. Trubbel ni vet!

Idag har jag fixat morgonen i stallet och sen åkte jag till en här i byn. Ska hjälpa honom med hans shettisar så jag drog av skorna och ska köpa nya idag. Heeeeelt sjukt mycket päls på dom sötisarna!
Nu har jag ätit frukost/lunch nånting och så ska jag köra norsken bara jag får klart de här inlägget åt er, ni går före allt tydligen ;)
Han ska gå 1,5 mils rundan i hyggligt tempo.
Sen fixa stallet, och sen duscha och försöka få på mig fejset. Just nu är jag ingen filmstjärna direkt ;)
Ska till Romme ikväll och kolla på nåt lopp och köpa skor till shettisarna, lite brodd till mig och lite nypon osv från alyose till både mig och andra.
Men vi hörs sen da, dags att sätta fart!

När allt annat snurrar

Är ni det som håller mig på jorden

Mina fetton

Alltså. Jag trodde aldrig jag skulle ha detta problemet med travhästar.
Man kan ju tro att jag äger shetlandsponnyer.
ALLA mina är för feta. Jag fattar inte!!
Dom äter ett hösilage utan dundervärden, helt normala. Fri tillgång men de äter inte mer än ca 12 kilo var.
Sen får dom 0,5 kg havre och 0,5 kg grov för att blanda ut med nypon och salt och sånt.
Och dom tränas, FÖR FULLT!!!
Stormen har fettkuddar vid revbenen, norsken ser helt uppstoppad ut och får skav av vagnen både framför och bakom selen för han är så sjukt fet. Påven har en röv som ett hjärta och hängmage. Edvin har den största ölmagen ever.

Vad ska jag gööööra?? Kan ju inte svälta dom. Får träna hårdare.......

Världens bästa känsla

Idag har allt varit sååå bra.
Egentligen inte, snön har vräkt och det har blåst småjävlar.
Men det skiter jag fullständigt i för alla tre pojkar som gått intervaller var så äckligt fina. Wiiiiii den känslan knäcker det vidrigaste vädret, en tappsko när jag plockade in och det faktum att det var 12 grader inne innan jag började elda. Allt det blir shit-the-same.
Edvin gick själv, 8 intervaller i 50 fart. Trött men inte så trött som jag trodde. Första gången han går 8 st, och första gången han är under 2,00. Positiv och glad. Jättefin i travet.
Norsken reds av Josse, montesadel och SHIT jag är impad av mitt barn.
Hon klagade över att hon var trött i benen efter två intervaller i rygg och jag bara flinade åt henne. Men i de två sista när hon låg utvändigt om mig förstod jag varför. Hon satt ju som en fransk ryttare för sjutton! Stilla med skänkeln på plats och ca 4-5 cm ovanför sadeln. Det är jobbigt det!!
Norsken var jättefin i alla fall, lagom trött på de 8 intervallerna.
Stormen, ja denna stormen. Var får han orken från? Han trodde de 8 intervallerna var uppvärmning. Klockren i travet. Ingen puls, inget flås, inget svett. Vet inte hur jag ska träna för att det verkligen ska ge något. Kan ju inte köra fortare, inte en sekund under 50 på det underlaget som är nu. Får väl nöta 12-13 intervaller då :s


Nu ska jag äta två knäckemackor och vara nöjd. Godnatt på er :)

Godmorgon!!

Tjolahopp! Idag är jag lika mycket zombie som vanligt, den som ger mig bästa tipset utom sömntabletter för att sova en hel natt får en power king!! Ös in tips nu.

Idag ska Edvin köras och påven skulle fått på sig sin baksko igen. Får dock hjälp med det på torsdag istället :) norsken och stormen skulle också behöva en omgång. Kanske ska flörta med lilla Josefine så hon rider norsken :) då blir både han och hon glad tror jag. Montesadeln på och 8 intervaller.
Vaaaaad sägs om det Josse!?
Josse är ju min stalltjej, 15 bast och brinner för monten. Har all utrustning nu och väntar på licenskurs :)

Börjar dagen med en tallrik blåbärsfil med linfrön som vanligt så nu är jag redo ;)
Vi hörs seeeeen!

Snart åker hon

Åh snart åker Moa till Hudiksvall. Hon ska betäckas och ska besöka självaste järvsöfaks.
Men jag kommer sakna henne!! :(

Jag har aldrig tyckt om ston, kommer nog antagligen inte vara mina favoriter framöver heller men.. Moa... Hon är min tjej, min prinsessa, min diva.
Enligt henne är det bara hon som existerar i hela vida världen och hon ska behandlas därefter ;)
Extremt krävande på uppmärksamhet, det är jag-jag-jag i huvudet på henne. MEN, hon vet att hon är värd den uppmärksamheten, och hon får den oxå :)
Jag är så himla fäst vid henne så fastän jag inte äger henne hoppas jag hon får va kvar tills hon dör typ :)
Men det kommer vara så himla tomt när hon är borta. Hon är verkligen unik - hon hörs, syns och märks överallt och alltid.
Så stallet kommer kännas helt tomt under tiden hon är borta.
Vi hann med ett svenskt rekord och starter i både monte-SM och sto-SM förra året. Artiklar i travronden och roliga intervjuer.
Ändå känns det lite surt - för hon fungerade ju inte utom i början på säsongen.
Jag kommer aldrig, aldrig nånsin ha en häst på listan som har sån kapacitet som Moa. Aldrig.
Hon gjorde så mycket för mig under så kort tid. Tack mois, bobbo, mosing rosing , sessan för det vi ändå hann med.
Mer kommer det bli, men i form av världens finaste fölisar. Du kommer vara en grym mamma!

Egentligen behöver jag inte säga det för du vet det redan men - du är det finaste som satt sina hovar på en travbana.

Hyllar en försäkring

En försäkring jag brukar svära över en gång om året är;
den helt vanliga försäkringen man har via travet, som ligger på runt 2000 kronor och som man betalar samtidigt som licensen.
Den är ju inte alltför rolig att betala, den har alltid känts meningslös men nu ni.
Ringde bolaget om mitt finger nu när det gått ett år. För er som inte vet så gjorde jag illa handen, klämde den väldigt illa i samband med hästarna när jag var på veterinärkliniken i Rättvik.
Jag har varit sjukskriven sedan dess och även opererat de där jäkla fingret som aldrig slutar krångla.

I alla fall, när jag ringde nu och skulle be dom skicka papper för invaliditesbedömning på handen så säger den extremt trevliga gubben
-Men, jag ser att du inte plockat ut nån ersättning?
-Va? svarade jag
- Du har rätt till ersättning för en del av de fasta kostnaderna för hästarna under tiden du är sjukskriven, så länge sjukskrivningen kommer från ett olycksfall med hästarna.
Skicka bara in sjukintygen samt dina kostnader.

Alltså. T - A - C - K! Inga krusiduller, inga konstigheter. Bara en trevlig gubbe och cash in till mig.

Har varit sjukt tufft med sjukskrivning, mellan 10-15 olika tabletter om dagen för att överleva samt hästar som blivit påkörda/skadade och inte kunnat starta.
Har verkligen försökt att inte klaga, försökt använda handen som vanligt med blandat resultat och så vidare men sen har jag suttit i soffan och bitit mig i läppen för det värker så otroligt. Dom vet inte vad som gått fel riktigt heller, men fingret är i stort sett orörligt som på bilderna nedan. Varje gång jag försöker bära något skär det som en kniv och jag får byta hand men jag är rätt bra, eller, väldigt bra på att dölja det.
Om ni ser mig på banorna vet ni varför jag håller högertömmen lite speciellt, jag kan helt enkelt inte knyta handen som normala människor och har därför oftast den tömmen på handleden.
Jag ska inte klaga, jag vill inte klaga, och jag tänker inte klaga mer heller. Tänkte bara berätta så ni vet hur det ligger till.
Hästarna är det som gjort att jag hållt mig uppe men jag ljög ju om jag säger att pengarna inte är välkomna. Är ingen klen summa direkt.

Såhär krokigt, äckligt, fult och vidrigt är mitt finger.

Vi överlevde!

Då är första hopptävlingen gjord :)

Vi kom dit tidigt, gick banan som var lätt utom en sväng som var skarp med lite kort avstånd till hindret och en vänsterböj mellan näst sista och sista.
Hade inte vart svårt med vanliga ridhästar men är man där med två trav-pajasar där en inte kan flytta för skänkel när han är uppe i varv och den andra är för stressad för att lyssna så är det rätt svårt :D

Men vi var anmälda i 70cm båda två.
Var lite dumt med framridning då vi fick skritta och trava ute på parkeringen och sedan fick alla i klassen ( :O ) gå in i ridhuset, hoppa ettan och tvåan och sedan startade klassen. Det var den framhoppningen man fick.
Jättesvårt åt våra pojkar som inte förstod nånting alls när massa hästar galopperade omkring i hela ridhuset. När vi väl startade skulle alla stå kvar i hörn och ur vägen så det kändes så himla grötigt och osäkert. Man har ju inte världens bästa styrförmåga på de där korvarna :D
Men norsken jobbade på fint, glömde sitt högra bakben på två hinder som han gör på den där höjden. De ska va höööögre sa han!! Haha sötfisen. Travhoppade såklart, han vet ju inte vad galopp är för något.

Stormen var helt knäckt över alla hästar överallt så han passade runt halva banan och vinglade och for, synd för han är så himla duktig när han är själv i ridhuset men de behövs väl bara mer träning! Han petade tre tror jag. Hade huvudet i det blå och såg nog inte ens hindren.

Men vi tog oss runt utan att tugga grus! Inte illa när vi kom på detta för fem dagar sen och bara har våra travhästar att hoppa på :)

Roligast idag var när en grupp vuxna kom fram efter klassen och sa;
- alltså vi måste bara fråga, vad är det för raser i era hästar? Dom är så fantastiskt fina och har så fin gång!
Jag svarade;
- eeeeh ja det är vanliga sketna nordsvenska travare.....
Dom;
-va!? Vi tyckte dom hade så fint steg så vi trodde de var blandade med P.R.E eller nån sån ras!!

HAHA norsken som P.R.E? Han är så stel och rak i sitt framsteg som det är möjligt ;)

Aja här kommer ett par bilder på mig och norsken i alla fall!

Hopptävling imorgon!

Vi är nog dom enda i Sverige som säger
- åh det är en hopptävling om fem dagar, ska vi vara med? Yesss de kör vi på!

Att hästarna jag äger aldrig hoppat var väl strunt samma ;)

Ikväll har vi då hopptränat för att vara redo tills imorgon. Haha jag är för sjutton nervös.

Min stackars olycksfågel

HUR kan en enda häst förföljas av så mycket skit?

Norsken har haft två skorvar i karleden hela vintern. På en dag sa det pang och nu har han stora vidriga sprickor med var. Tjock i hela höger fram.

Stackars älskade du :(

Nån med bra tips??

Vill ni ha en bra häst...

...låt den frontalkrocka med en bil!

Skämt åsido.

Stormen är.. Ja jag vet inte ens vad jag ska skriva. Mållös blir jag när jag sätter mig och funderar på hans resa. Från den kvällen i december tills idag. Sjukt.Grymt. Ett mirakel.
Hela hästen är så förändrad - till det positiva. Från stel travhäst - till mjuk och välriden. Från passgång - till trav. Från stressad - till snäll med livsglädje.
Hur är det möjligt?
Fattade han ens vad som hände? Fast, det kanske var just det han gjorde.
Den kvällen i december trodde jag att jag såg honom för sista gången, jag minns att alla fina stunder spelades upp i huvudet i slowmotion.

Efter idag känns det som om vi kommer få många fler fina stunder ihop.

Idag gick han sitt första riktiga intervallpass på rakan. Ett sånt pass som han går mitt i tävlingssäsong.
8 intervaller varav de första i 2.00 fart och de sista i 45 fart. Like a glove!
ALLT var perfekt. Uppförandet, travet (!!!), pulsen, orken. Ja allt.
Idag kändes han sådär bra som jag vet att han kan göra. Det kändes som att jag skulle våga köra ett lopp själv med honom. Och DET mina damer och herrar, är inget dåligt betyg. Jag har varit (okej, är fortfarande) livrädd för honom i lopp. Ska jag nån gång köra ska det vara auto.
Men fortfarande - ett grymt betyg.

Nu ska jag lägga mig och be hårt till högre makter att han får vara frisk, hel och fräsch en hel säsong. Då ni, ska det bli åka av!

Stormen när han kom och stormen idag.

To do-list

Har så mycket olika saker att göra idag så det är bäst jag sätter upp en lista:

- fixa allt vatten överallt (suck för -20)
- norsken ska köras intervaller
- antar jag lär in och värma mig så här får
bli en städpaus inne. Ser förjävligt ut.
- stormen ska gå intervaller
- stormens alla veterinärräkningar ska
kopieras och skickas till försäkrings-
bolaget, pengar ska sättas in på banken
- titta i postlådan och be till högre makter
att mitt sjukintyg kommit. Då ska de oxå
in till försäkringsbolaget!
- nånstans här måste jag nog äta mat oxå
- ringa mora och be dom skicka journal-
kopiorna på handen
- ringa Skatteverket och meddela att de
skickat fel blankett
- undrar om de va allt för idag ja

- jopp så får de bli. Tack å hej nu är det
dags att sätta fart tror jag minsann!

Roligaste på länge

Stack till ridhuset vid sex och hoppade storm och norsk.
Norsken har hoppat nån stock i skogen, två tre gånger medans stormen inte har gjort mer än att trava över bommar en gång.
Meeeen taggade hästar taggade ryttare så vi körde på! ;)

Började med att värma upp, norsken blev heeeelt paff när han såg en så fruktansvärt snygg häst i spegeln. Det var han själv :)
Travade över bommar som båda fixade finfint och sen gick vi på ett sockerbitshinder. Norsken var sååå duktig hela tiden, stormen fattade nada så han vinglade mest omkring men han försökte verkligen.
Stormen skulle hoppa sockerbiten från andra hållet och då blev det svårt i hans lilla valnötshjärna så han råka drutta rakt in i det så Josse gjorde en störtdykning ner i sanden med käften först ;) höll seriöst på att garva ihjäl mig!

Fortsatte rulla på sockerbiten, la till ett räcke på andra långsidan och en oxer på diagonalen. Hindren var 50-60 höga. Eller säger man låga? ;)
Norsken va kung på de där så när både han och storm hoppat fina serier på alla hinder höjde jag oxern till 80 och dåå! Dååå började de likna nått sa norris och satte full sula mot och flög över! Han är för söt.

Summa summarum: vi ska hopptävla på söndag ;)

Här får ni Sveriges sämsta bilder, anstränger ni er så kanske ni ser att det är en häst!

Först ut: Josse tuggar och borstar grus ;)
Resten är på norsken

Som man bäddar får man ligga

Hästarna, ni lever farligt! ;)

Jag just nu:

En oseriös sida av mig

Haha, tro mig, det finns det!
Även om jag är en sån person som ältar saker som går fel, jag planerar massor i huvudet och hästarnas träning sitter som ett lås och måste jag ändra på det blir jag sur. Har jag planerat 8 intervaller ska det vara 8 intervaller! Blir sur på riktigt, allt känns värdelöst och jag känns sämst.

Men.
Jag har en oseriös sida. Mitt i allt är jag extremt noga med att hästarna ska ha kul. Flera gånger i veckan ser jag till att träningen ska va K-U-L, om än väl inplanerad.
Nu vette katten om jag inte gått över gränsen dock, haha!
Såg att det anordnas en pay and jump på söndag här i byn.
För er som inte vet så tävlade jag väldigt mycket hoppning under ett par år med en D-ponny. Jag älskar att hoppa, det är så jäkla kul. Såååå jag vill helt enkelt vara med på söndag. Jag äger inga hopphästar. Det löser sig tänkte jag.
Idag ska vi alltså till ridhuset, jag och Josse. Vi plockar med norsken och stormen, sätter upp ett par hinder och ser om dom fattar vad dom ska göra. Sen ska vi tävla på söndag. Punkt slut.
Haha, ja så får det bli.

Inga 110 höjder som det brukade vara för mig dock. Hoppas vi får hoppa tillsammans med shettisarna. Bättre är nog inte mina kameler.
Men jag får hoppa i alla fall. :D

De går ju dåligt de här!

Jag tänkte bloggen skulle få en ny snygg design och allt de dära, innan jag skulle skriva mer.

Började få lite läsare så jag tänkte jag skulle fixa allt snyggt till er, men nähä bloggen ser likadan ut och läsarna har väl glömt bort mig. Lysande sickan!

Hoppas de kan komma en design här snart. :)

Pållarna rullar som vanligt.

Edvins fötter har äntligen blivit såpass bra så han kan få skor på fötterna - träningen mot att likna en travhäst igen har börjat och jädrar vilken skillnad det blev på honom!

Påven har gjort illa sig i hagen under dagen idag, får kolla statusen på honom imorgon. Killen då <3

Norsken har tränats lite lugnt och ser fortsatt okej ut.

Stormen har fått skav av sin obligatoriska knäkappa, så nu håller jag på att klura på en lösning? TIPS någon? :)

Nej fy jag är så trött dagarna i ända så jag ser fasen i kors när jag skriver. Men bloggen rullar igång iaf. Alltid nåt!

Slänger in lite bilder på världens finaste, bästa, underbaraste korvar.
Moa som ska till hingst snart. Världens snyggaste tjej, på riktigt <3

Norris

 

 

Min fotomodell som testar livet som travhäst :)

Edvin för ett tag sen med en tjej som heter Andrea. Visst är han söööööt?!

Norsken på hans andra hem, kliniken...

När allt rasar - och byggs upp igen

Det finns ingen häst som betyder så otroligt mycket som norsken.
Det finns heller ingen häst som kan slita mig mellan hopp och förtvivlan så mycket som norsken.

Han köptes för drygt två år sedan, av en amatör i Norge.
De fem senaste starterna hade han varit sist - sist - sist - sexa i ett sjuhästarsfält - sist.
Sämsta tid i raden - 1.38.

Men när jag åkte in där på gården, utan någon som helst kunskap om kallblod, och fick se den där lurviga hästen. Jag smälte direkt!
Och de som känner mig, de vet att jag har svårt att känna den känslan. Fästa mig så otroligt vid en häst, det är inte många jag känt så för genom mitt hästliv innan.
Jag provkörde, med slaggjord och en nervös ägare.

Vi åkte hem, och sedan den dagen har vi byggt upp något alldeles fantastiskt. Det gick rätt fort allting, från stressad till snäll. Från ovillig till lycklig. Från tråkig till sprudlande.

För drygt ett år sedan startade han med halsinfektion i kroppen. För drygt ett år sedan startade han med ännu en halsinfektion i kroppen. När han kröp i mål som sexa och sedan stod och bukandades efteråt, då förstod jag att detta är ju något allvarligt.
Han hade fått en stämbandskollaps - vilket innebär ej opererbart och helt enkelt väldigt dålig luftgenomströmning. Han blev utdömd.
Va? Aldrig i livet.
Som den krigaren han är så gick han på fyra månader från att inte kunna köras i 2.00 fart utan att börja vingla på grund av syrebrist - till att starta bättre än någonsin. Han hade vunnit över kollapsen. Ingen var lyckligare än jag.
I december hände den hemska olyckan, då tre av hästarna rusade på vägen i över en mil.
Norsken blev så halt, så halt. Överallt.
Vi har bedövat, behandlat, bedövat och behandlat. Sist åkte jag därifrån med veterinärens ord ringande i öronen
- "ni får åka hem och besöka något alternativt, jag kan inte göra mer för honom."
IGEN? Hur är det möjligt!? Min fina häst.
Jag prövade börja skritta honom, och som ett brev på posten var halsproblemen tillbaka. Han grymtade och tjöt i halsen, i skritt...
Började på min egna örtbehandling men hoppet var i botten.

Idag, en månad senare kördes han med öronen spetsade framåt i ett helt vanligt motionspass med sträckta linor. Spänstig trav. Tyst hals.
Igen. Han har kanske gjort det igen.

Visst, någon storstjärna är han inte och kommer förmodligen aldrig bli. Men han är MIN stjärna. MIN bästa vän.
Och varje gång en kusk säger att han borde ha många fler hundra tusen på sig efter en värmning blir jag så glad. För mig räcker det.
Det är dit jag vill komma igen.
Det är dit vi ska komma igen.

Med det här vill jag säga - ge aldrig upp något som betyder mycket för er.