Det är så mycket roligare att vara glad...

Alltså, nu har jag skrivit och raderat, skrivit och raderat.
Jag vill så gärna få ur mig en åsikt jag har, men på rätt sätt så att ni som läser inte missförstår, misstolkar eller tycker jag överdriver. Och så börjar jag skriva - men då känns det för mesigt.

Men äh, i alla fall.

Jag tycker nånting är så jäkla tråkigt. Och det är missunnsamhet.
Det förekommer inom alla sporter, inom det vardagliga livet och till och med på nätet.

Varför är den stora frågan?
Är folk verkligen avundsjuka? Jag hoppas inte det. Jag försöker dock förstå varför all denna missunnsamhet ens existerar.
Jag kan inte tala för alla sporter eller alla situationer men eftersom jag sysslar med travet så är det ju där jag har erfarenheter.
Det räcker med att man får hem en ny häst så sticker det folk i ögonen. Varför?
Istället för att få ett hej nästa gång man möts får man en blick, som leder rakt ner i marken sen.
Vad är det som påverkar människor negativt med att JAG gjort ett val och skaffat en till häst?
Är de rädda för att just den hästen ska göra att jag får mer uppmärksamhet än dem? Är de rädda för att just den hästen är nästa häst som står i vinnarcirkeln och inte deras egen?

Men vet ni vad? Istället för att dra er undan och tissla och tassla bakom ryggen - KLIV FRAM, säg att hästen är fin, säg att du gärna hjälper till med något om det behövs.
Då - när hästen väl är i vinnarcirkeln kan du med glädje också vara med på vinnarkorten, sträcka på dig och LE. Känna att det här har jag hjälpt min vän med, jag är delaktig.

Jag lovar, det blir mycket roligare så.

Går min väns häst nytt rekord och med full fart över mål, blir jag jätteglad. Jag menar det. Men lite av glädjen försvinner när man på annat håll får höra
- "den fick ju det optimala loppet, och banan är ju perfekt... Hängde ju bara med dom andra i loppet" som att det ska vara nån sorts ursäkt över att hästen gick sitt bästa lopp någonsin.
Jag lovar, det här låter bättre:
"äntligen fick han ett bra lopp, då fick han visa hur bra han faktiskt är!"

Vilken sport man än sysslar med så jobbar alla lika hårt, alla sliter lika länge på kvällarna och alla vill ha lika bra resultat. Men istället för att backa när någon lyckas före dig - kliv fram, var delaktig, lär och jobba vidare. Var glad för andras skull likaväl som andra blir glad för din. Vi alla jobbar under olika förutsättningar så var inte så snabba med att döma varandra.

Om vi lyckas med det här, blir travsporten en lite roligare sport. Det kan jag garantera! Man ska våga visa hur stolt man är över allt arbete man lägger ner, utan att känna sig dum eller att man skryter.
För ALLA gör ett bra jobb. Alla gör så gott dom kan. Och kan vi dessutom hjälpas åt, så kommer det bli ännu bättre.
Vännerna inom travet är ju de närmsta vännerna man har, de förstår varför man är upptagen, har mycket att göra eller är sur under en 5 timmar lång bilfärd när det har gått dåligt.
För går dåligt, det gör det, varesig man vill eller inte ibland. Under de tunga perioderna, gläds åt dina vänners framgång under tiden så går allt lite lättare. Det gör jag.