Grattis!!

För en liten stund sedan vann en vän på V75. Alltså. Det är sjukt.
När man sen börjar rabbla spår 12 bakom bilen, sist invändigt och så vidare blir det ännu mera sjukt.
Hatten av - ni är grymma!

Och i sann sportsmanship-anda sitter jag här och är skitglad, på riktigt.
Det är den här känslan jag önskade ALLA inom travet när det går bra för andra. Att känna sig så otroligt inspirerad när det går bra för andra. Inte en enda ond tanke. Bara inspiration.

Jag skrev till en annan vän;
-ååååh jag vill oxå! Om jag blir såhär glad av att se det på TVn, hur glad skulle jag inte vara i hennes kläder?

Jag vill också starta, känna nervositeten och spänningen.
Har inte fått känna den känslan sen i höstas. Det är alltför lång tid, mår nästan dåligt när jag inte får starta mina älsklingar.
Så nu ska jag trotsa den där jäkla björnen som springer på min träningsväg, nu ska jag träna häst!
Längtar verkligen tills jag får se någon av mina egna i anmälningslistorna en dag. Börjar faktiskt se ljuset i tunneln, med påvi i alla fall. Snart, kanske kanske.
Tills dess får jag hålla tillgodo med vänners hästar och starter, men det är nästan lika kul det med!