söndag 24 mars 2013

jag är hopplös

Alltså.. Jag tror jag måste gå till en mental coach eller något snart!
Är ju helt hopplöst om jag ska hålla på med detta och vara sån här som jag är. För det första har jag sveriges sämsta självförtroende, tror jag gör fel med mina hästar hela tiden, jag törs inte köra lopp själv för jag känner mig s-ä-m-s-t och så vidare. Och;

JAG KAN FÖR FASEN INTE ENS NJUTA NÄR EN HÄST ÄR FIN I JOBB!
Gah jag blir galen på mig själv.
Stormen har gått mitt vanliga rutin intervallpass i några veckor nu, men inte blivit trött alls. Så idag när det var intervalltime igen så skulle han gå ett hårdare pass. Det innehöll dubbelt så lång värmning, jag plockade bort de 5 minuter skritt jag annars har efter värmningen och körde intervallerna direkt. Jag körde oxå 5 sekunder fortare i intervallerna och dessutom 9 intervaller istället för 8. Samma nedvarvning dock.
Resultat: han trava bra, var jättefin, jättelugn, och var dessutom både svettig och uppe i puls när passet var klart.
Jag är glad, riktigt nöjd och de känns ända in i hjärtat så fin han är... i fem minuter. Sen kommer ångesten. Jag har kört för hårt, för fort, är han inte halt nu när vi åker hem? Jaha nu var allt förstört, varför körde jag så hårt? Och sådär håller jag på. Det bara gnager inom mig. Dåligt samvete och jag analyserar passet i huvudet tills jag blir knäpp. Var underlaget bra nog för detta? Gjorde jag några dumma inbromsningar? Hann han verkligen ner i varv mellan varje intervall?

Stormen var jättenöjd och glad i alla fall, och inte var han halt heller...
Bara jag som har sjuklig ångest över att han ska vara trebent imorgon när jag kommer ut till stallet. Sen, efter imorgon om han är pigg och fräsch vid utsläpp - då andas jag ut och det känns bra igen.

Såhär är jag JÄMT. Aldrig sagt de till nån heller utom mina närmaste. Är det här resultatet av all otur jag haft på slutet? För jag tycker det blir värre och värre. Jag letar fel, ser fel, allt är mitt fel, innan det ens blivit nåt fel.

Blä. Måste nog som sagt till en coach eller nåt som får mig att se det positiva med mig själv.

Finns det fler ute i denna värld som är som mig?? Hojta till så vet jag att jag inte är ensam, haha!

Jag vill inte förstöra dig min fina vän...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar